Race report Ironman Kalmar 2014

Alnö Race Team Forum Triathlon Race report Ironman Kalmar 2014

Detta ämne innehåller 5 svar, har 1 deltagare, och uppdaterades senast av Martin Stoll Martin Stoll 4 år, 6 månader sedan.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #15052
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare

    Race report IM Kalmar 2014

    Den korta varianten:
    Simningen gick bra känslomässigt men segt tidsmässigt, cyklingen gick ok och löpningen gick bra.

    Vill du läsa den långa varianten så rekommenderar jag att du går och hämtar en kopp java eller en bira innan du börjar, för de brukar tendera till att bli långa..

    Hade förmånen att ha med mig en stallchef på riktigt i år i form av farsan. Jag hetsade honom lite innan och sa att om du ska följa med så får du fan tända till och vara på hugget – han tog det verkligen på allvar. Vet inte hur många timmar han satt och räknade på hur många kolhydrater jag skulle få i mig per timma i form av dryck och käk..

    Redan på väg till simstarten så träffade jag några klubbkompisar vilket var stärkande och gjorde mig mindre nervös, sedan var det bara att byta om och ställa sig i ledet. Jag ställde mig i 1.10 ledet och träffade där ännu fler polare. Alla har en annorlunda blick en morgon som denna 🙂

    Den nya simstartsrutinen och banan var verkligen en fröjd. Började simma i solskenet och det var som ett härligt morgonplask i Sidsjön, en enorm skillnad jämfört med fjolåret. Hade verkligen en behaglig resa, men jag tror att jag tog dåliga vägval, ute på banan så blev jag förbannad på mig själv för att jag hade så dålig koll på hur jag skulle simma. Hade svårt att hitta bojarna och simmade mest för mig själv, men det är möjligt att det bara var positivt för jag hade en behaglig simning och var inte alls lika trött som året innan. Hade ingen klocka på mig på simmet och det var nog tur, annars hade jag nog blivit butter på tiden redan där.

    Ut på hojen.. visste att det skulle gå lätt i medvinden i början vilket passade bra då jag fått order från coach att ta det lugnt de första 30km. Skönt att kunna cykla rätt fort samtidigt som man tar det lugnt. Order nr II var från stallchefen och handlade om näring, mellan varje depå skulle jag trycka minst en halv flaska sportdryck + suga i mig ca 30g kolhydrater.
    Dagen innan var farsan som en tjatig gammal lärare, rätt som det var fick jag frågan, “efter depån i Degerhamn har du en ölkorv, en gel och några nötcreme i ramväsken, vad ska du ta?”, jag suckade och svarade som en tuff skolpojke (men vafan farsan, sluta tjata).. men det var bra. Jag åt och drack väldigt bra på cykeln.
    Höll ett hyfsat snitt som sjönk efter Alvaret och Ölandsbron. Kalmardelen var som vanligt rätt dryg och kändes tråkig, beroende på att man blir trött och att det är mindre publik.
    Trampade vidare och var rejält trött när jag kom tillbaka till Kalmar.
    Hade lite dålig koll på vad jag hade för snitt då jag lyckats trycka fel på klockan och fick nollställa några gånger. Tur igen, för 5h 19min hade jag inte varit nöjd med. Prognoserna hade sagt att det skulle bli bra förhållanden men det var rätt blåsigt. I efterhand är jag dock nöjd.

    I växlingen så kommer dagens första bakslag. Strax innan så cyklar dieselmotorn Thommy Larsson om mig och vi kommer samtidigt in till tältet. Tar plats bredvid honom och byter om. Jag fixar till mina skor och koncentrerar mig på det, men när jag tittar upp igen så möts jag av blicken av Stånkens vita röv. Därefter är minnena diffusa, jag hamnar i någon slags trans och vet inte riktigt vad som händer.
    Återfår medvetandet efter ca 3km löpning men då är det för sent, Larsson har skaffat sig en lucka som är för lång att ta igen.

    Skämt åsido, löpningen flyter på väldigt bra. Jag har sagt till farsan någon dag innan att på en IM så behöver man inte tänka på OM väggen kommer, utan man får fundera på NÄR den kommer. Det var en stabil reverse jinx, för väggen kom aldrig utan jag kunde löpa på hela vägen. Tappade lite fart andra halvan, men jag är jättenöjd med löpningen.
    Stallchefens order gällande näring på löpningen var att dricka två rätt stora klunkar i varje depå (totalt 20st) och att trycka en gel var tredje depå. Här halkade jag efter då hjärnan/kroppen verkligen inte ville ha nå gels, men jag kompenserade med att dricka mer sportdryck/red bull/cola i stället.
    Kunde till och med göra en fartökning sista 2km, men då sa kroppen i från och jag fick dra ner farten sista kilometern.
    Upploppet och målgången var som vanligt underbar, tror nog inte att det spelar någon roll om man har gjort 0 eller 100 ironman innan, tonerna av “Martin – You are an Ironman!” smakar alltid lika gott.
    När man sedan går i mål och får en kram av farsan så känner man sig direkt inte som en Ironman, snarare som en gråtande (stolt) skolpojke..

    Jag har noterat att det är flertalet som går i tankarna om att anmäla sig, till er kan jag bara säga, tveka inte, vänta inte till nästa år då “formen är bättre”. Kör på, anmäl er och ha kul, ni kommer inte att ångra er.

    Smått & gott:
    – Som vanligt jäkligt kul att se glädjen hos förstagångarna vid målgång, priceless!
    – Tommie Nilsson som skadade axeln några veckor innan men genomförde loppet ändå, bland annat simmandes MED EN ARM på tiden 1.16!!
    – Klas Sjöström som genomförde sin sjätte Ironman, respekt.
    – Att ha mustasch på långlopp är perfekt, när man blir saltsugen så är det bara att slicka på muschen..
    – ART med 18 deltagare, dock så var det omöjligt att känna igen alla då alla hade olika klädsel, här har vi verkligen något att jobba på! 2012 körde i princip alla i ART-kläder. I år var det bara jag och Klas som hade ART-kläder (vad jag kunde se). Förstår att det är mkt sponsring osv, men framgent så tycker jag att man ska ställa upp i klubbens kläder om man tävlar med klubbens licens, men då krävs det att vi har kläder som folk trivs i.
    – Publiken, grymma! På löpningen är det lite kul när man märker hur vissa blir fullare och fullare för varje varv 🙂
    – Vägklottret – text som “never trust an ironman fart” får dig att le även i jobbiga stunder

    Vi ses

    #15053
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare

    Race report – Pia Sundkvist de Beau

    RR Ironman Kalmar Sweden 16/8 2014

    Varning! Detta är ett mycket långt, sportnördigt inlägg

    And for my foreign friends: please use google translate or similar and just ask if the translator spits out wrong (which is highly likely )

    Efter ett drygt års planerande, tränande och drömmande så var det då äntligen dags! Det var med hjärtat i halsgropen som jag tassade iväg mot starten tillsammans med Bjorn (även han Ironman-oskuld) strax efter kl 06 på morgonen. Nervöst men jag hade laddat med låten ”Best day of my life” och dessutom bestämt mig för att köra hela loppet i Lena Karlssons anda: Race with a smile!

    Jag skulle ha KUL och hejja på alla tjejer, damer, ladies, kvinns och fruntimmer! Hela dagen!

    Start: Vi hade efter lite letande hittat bagdrop för de vita streetware-påsarna och kände oss klara efter att ha dragit på vaselin och bodyglide typ överallt, petat in chipbandet under våtdräkten, tagit med dubbla sim-mössor och våra nya (förhoppningsvis imfria) googles. Ingen uppvärmning i vattnet utan det fick göras i den lilla parken intill hamnen. Valde att ställa mig i startgrupp 1h 25 min, långt bak. Hamnade tillsammans med Jan från Piteå och en vän till honom, Ulrika. Vi peppade varandra under den långsamma promenaden fram mot startrampen. Gräset övergick i asfalt, som övergick i sten, som övergick i grön matta. Ned på rampen, ut i vattnet.

    Sim: Ut till första boj var det många som jag simmade om, tidvis lite stökigt i vattnet. Ogillade starkt de många maneterna i vattnet (även om de är helt ofarliga och inte ens bränns). Tycker bara INTE om geleklumparna! Blev översimmad av en man som inte hade koll på vars han skulle. Kallsup och ett nedpetat chipband blev resultatet. Valde därför att stanna till och dubbelkolla att inte chipbandet riskerade att lossna och lade mig lite innanför övriga simmare för att få fritt vatten. Uppe vid nästa 90-graderssväng var det dags igen. Kom en kille och började klättra på ryggen – men han hade åtminstone vett nog att sluta och istället be om ursäkt. Samförstånd i vattnet – gillas! Hittade en fin rytm (jaa, Stefan, det gick alltför långsamt, inte 30spm :O) och allt funkade fint tills jag skulle passera under träbron till piren. Där var det trångt (sparkade vilt när folk var för närgångna) och efter bropassagen var det väldigt grunt och massor av sjögräs. Intalade mig att det är nyttigt att få i sig lite marina grönsaker. Under vägbron några hundra meter från rampen upp till T1 så kom det återigen en snubbe utan koll och simmade över mig. Klarade mig utan kallsup den gången. Försökte trycka på för att komma upp ur vattnet nån gång. Kö upp på rampen så jag gled fram på sidan och genom staketet istället och sprang upp till växlingsområdet.

    T1: Väldigt kort löpning fram till min blå Bike-bag men hann få ned våtdräktens övre del och ta av mössa och googles. Hittade snabbt min påse som jag på morgonen valt att hänga på nedre delen av stället. In i tältet – där var det kaos och helt proppfullt! Klämde ändå ned lilla rumpan mellan en japanska och en engelska. Av med dräkten, torka fötterna, på med strumporna och cykelskorna (mm, jag hade funderat på att sätta skorna på cykeln men valde att springa med dem ist). Solbrillorna och hjälmen på, kom ihåg att knäppa hakremmen direkt också, hehe. Mot min fina Italienare – som är superenkel att hitta i havet av cyklar tack vare färgglad styrlinda! And off we go!

    Cykel: medvind ut över bron och glädjen var total! Över att sitta på cykeln, över att ha klarat simningen, över att få vara med i detta lopp, över det härliga vädret och över att få besöka Öland för första gången i mitt liv. Det var en oerhört fin cykelbana på ön. Rosor, välskötta gårdar, snygga gröngula traktorer som fick lantbrukarhjärtat att klappa lite extra, publik som hejjade och trevliga medtävlare. Njöt i fulla drag och ignorerade den drafting som flitigt förekom. Följde mitt mat- och dryckesschema. Funkade finfint. Blev lite tungt tillbaka över Alvaret i motvinden. Farten droppade betänkligt. Försökte tänka att vinden var lika för alla och att jag inte skulle drafta och dra på mig något straff av någon smygande mc-marshal. Cykelslingan på fastlandet var inte lika fin och kändes mest som transportsträcka. Försökte tänka positivt och njuta av både cyklingen som publiken. Jag orkade dock inte trycka på så mycket som jag hoppats, delvis pga en åskskur på slutet. Den var osannolikt kall och gjorde det tidvis svårt att andas. Fegade sen i blöta kurvor och rondeller. Ville inte krascha utan hellre längre tid och en målgång! Sista milen höjde jag kadensen för att kunna springa överhuvudtaget och tänkte noga igenom växling 2.

    T2: Valde att ta ut fötterna ur skorna i sista rondellen och trampade ovanpå skorna fram till linjen. Sprang i strumplästen, hängde upp hojen, hjälmen på styret, iväg mot min röda Run-bag. Stannade till på en toa på vägen. Hittade påsen. Åt lite, drack lite RedBull, torra strumpor och löpskorna på. Hade valt en solskärm istället för keps. Vred fram nrlappen på magen och satte två gels i bältet. Tog jättelång tid kändes det som.

    Löpning: Trevarvs-bana som gick både inne i centrala Kalmar förbi torget där målgången väntade senare och ut genom lugna (normalt sett vill säga) bostadsområden. Det var ca 2,5k mellan vätskestationerna och jag hade en deal med mig själv att jag fick gå mellan första och sista bordet. I övrigt skulle jag springa. Första sju km kändes benen som om de tillhörde någon annan. Stelt, ingen riktigt bra fotisättning mm. Försökte ta korta steg och fokusera på det som funkade och på den helt underbara publiken som fanns nästan överallt efter banan. Plötsligt hade första varvet passerats och jag fick min första snodd! Den var rosa och kändes verkligen bra att ha på armen. Vartefter varv två avverkades fick jag mer och mer ont under armarna. Tydligen hade jag missat att smörja in några kvadratcentimeter hud med vaselin. Attans! Provade att springa med armarna lite ut från kroppen. Funkade mindre bra – det enda resultatet var att jag såg ännu mer ut som en fågelskrämma än innan. Tänkte att det säkert fanns något sjukvårdstält nånstans efter banan, även om jag inte lagt märke till något under varv ett. Men tur som en tokig: efter vändpunkten längst ut på banan fick jag se det vita tältet med rött plus på. Vek av och förberedde mig på att förklara vad jag ville men direkt föll blicken på en röd/vit tub på en stol. Wiiihooo, du har precis det jag vill ha, sa jag till den äldre mannen i tältet. Tog en stor klick och kletade under armarna – oooh, vad skönt! Inget mer skav. Nu funkar det ett varv till, skrattar gubben. Och det gjorde det! Gjorde misstaget att dricka lite Redbull på en station – magen protesterade direkt. Renderade tre toalettbesök innan målgång. Skulle ha nöjt mig med Cola, sportdryck, vatten och mina egna chompis och gels. Får lära av misstaget. Tyngre under sista varvet – fokuserade på att hejja på alla tjejer och att peppa publiken att hejja ännu mer. Bra kämpat skrek jag till publiken – och vilket massivt gensvar! Grymt härligt! Det gjorde det lättare att uthärda de sista 14k trots ömmande fötter och trötta ben. Led med den kille som cyklat omkull och blödde från axeln. Imponerades av en del tjejers fart under sista biten. Bet ihop och avvek inte från min plan att ”springa” mellan vätskestationerna. Passerade starka Katrin strax efter vändpunkten på sista varvet. Vi peppade varandra. På de sista 2k bestämde jag mig för att detta vill jag uppleva igen. Njöt av publiktrycket inne i centrala Kalmar och när jag närmade mig upploppet och målgången var det bara ren och skär lycka! Ståpäls. Kunde inte låta bli att dansa lite i målet, vem kan motstå Gangnam style? Heeeeeeey, sexy lady….

    Mål: Medaljen om halsen – och den känslan är helt obeskrivlig. ALLA som tar sig i mål i en Ironman är hjältar! Visste inte om det men alla får en personlig funktionär som hjälper till efter målgången. Min hette Gun-Britt och var en mycket härlig människa. Hon gav mig allt jag ville ha och bjöd verkligen på sig själv. Jag lotsades till massagetältet efter obligatoriskt finisher-foto. Susanne hette hon som knådade mina ben som vid det laget kändes som betongstolpar. Jag började frysa så jag skakade, trots värmereflekterande filtar. Gick till sjukvårdstältet, hamnade i slafen bredvid Thommy som fick sin andra påse dropp, hehe. Vissa tar ut sig mer än andra kan vi säga. Fick fleecefiltar och mer silverfiltar på mig. Låg ca en halvtimme och skrattade tillsammans med Thommy. Sen behövde jag gå på toa. Igen. Duschade i isande kallt vatten (måste gå i mål tidigare nästa gång så jag får lite varmvatten) och tog på mig alla varma kläder jag lagt ned i min vita påse kvällen innan. Gick till mattältet och åt några pizzabitar, drack cola, åt godis och pratade strunt med andra deltagare. Väntade in Björn innan vi hämtade våra cyklar och påsar. Båda tyckte vi att det var skönt att slippa cykla tillbaka till hotellet. Bilen väntade på andra sidan kanalen bara, men dessa hundratalet meter kändes låååångt.

    En magisk dag var tillända men jag kunde omöjligt somna jag. Björn snarkade på som en bäbis. Ovanan vid koffein sätter sina spår när jag levt på Cola, gele, sportdryck och chompis hela dagen. Kl03 var jag fortfarande vaken… snacka om speedad. Fick ett skavsår i nacken av våtdräkten och ett litet i midjan efter en lapp i tridräkten som jag missat att ta bort. Fötterna mår finemang, inte ens ett endaste litet skavsår.

    På söndagsmorgonen köpte jag två IM-tröjor och anmälde mig till Kalmar IM 2015! Nio timmars bilresa senare var jag hemma. Droppade allt i hallen och gick direkt till sängen för att soooooova. Mycket lycklig och tillfreds.

    #15054
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare

    Race report Mikael Edlund

    RR Kalmar IM 2014

    Jag är otroligt nöjd med min insats, trots sämsta resultat.

    Jag satte av misstag väckaren på 05:45 (borde varit 04:45) men som tur var vaknade jag 04:54. Det mesta hade jag förberett kvällen innan, så jag skulle bara ta på mig tri-dräkten och våtdräkten. Trött som jag var kletade jag vaselin i skrevet på utsidan av dräkten. Snyggt tyckte Helena!

    Gröt till frukost och sen ut till växling område för att pumpa däck och fylla flaskor och se över påsarna en sista gång.

    Sim
    Det var rullande start från kl 07:00. Jag checkade in vid 1:10 gänget. Där träffade jag @magnus Myhrborg som hade fjärilar i magen.

    Simmet var mycket roligare nu när man kunde ägna sig åt crawl istället för fight. Jag försökte hitta fötter och lyckades då och då.

    Med nackspärr så är jag skitnöjd med simningen!

    T1
    Jag valde att ha alla grejerna ute på cykeln så i tälts kunde jag enbart ägna mig åt att få av våtdräkten. Jag tycker det funkade bra.

    Cykel
    Det var lite för blåsigt för herr Edlunds spagettilår. Efter tre mil tappade jag min flaska där jag blandat gel och vatten. Där rök 60% av mitt planerade energiintag. Tankarna började snurra… Jomen det finns väl gel på energistationerna… Jag passera station efter station och skriker efter gel, men det finns bara bananer och bars. Jag hade egna bars i min bentobox. Både bars och bananer har jag svårt för. Strategin blev minska energiuttaget. Min wattmätare funkade hela cyklingen i år.

    Ryggen höll, men energiintaget var årets miss. Det straffade sig sedan på löpningen.

    Löpning
    Jag öppnade lite för hårt första tre km. Hittar sedan farten. Första varvet gick enligt plan sen tog energin slut. Det börjar kännas i benen mer och mer. Skallen vill löpa tekniskt rätt men benen tillhör någon annan tror jag.

    Jag kommer till slut i mål och sträcker upp armarna och är riktigt nöjd! Sen hamnar jag på bår och sjukan då mina ben inte lyder mig. Jag är kaxig och säger som Mowgli ”jag är stark och klarar mig fint”, funktionärerna skrattar åt mig och lägger mig på båren. Läkaren bedömer att jag klarar mig utan dropp vilket min granne i sjukhussängen bredvid däremot inte gör. Lite avis på droppet! Min återhämtning gick långsamt. Sjuksköterskorna slet av mig kläderna och jag bad en funktionär hämta Helena och Noa. Noa hämtar kläder och vi kan till slut lämna sjukhustältet.

    Resten av återhämtningen fick ske i husbilen, jag mådde illa flera timmar.

    Nu är det god natt!

    Tack för all support och peppning!

    Och speciellt tack till mitt serviceteam:
    Helena och Noa

    #15055
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare
    #15056
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare

    Race report Joacim Marklund:

    En gröngölings memoarer från IM Kalmar 2014:
    Morgonen gryr i Kalmar och klockan börjar äntligen närma sig 04:30. Kliver upp för att inmundiga en redig frukost med ett par sliska nutellamackor – mums!
    Lunkar ned mot starten i sakta mak och funderar på i vilket startled som kan passa. Väljer 1:10 och möter ett bekant ansikte – Martin, känns bekvämt att stå här bredvid en rutinerad ironman. Funderingarna sträcker sig bortom simningen och hur det kommer att kännas om 10-12 timmar. Så var klockan 07:00, den tid som för nästan ett år sedan kändes overkligt långt bort är plötsligt här! Vi går mot vattnet i två led likt servitörer på nobelmiddagen i blå hallen. Äntligen i vattnet börjar nervositeten släppa. Siktar på att ta mig långt fram i denna grupp för att slippa alltför mycket närkontakt, vilket funkar bra. Hittar en bra fart som jag känner jag kan hålla hela vägen och tuffar på. Försöker njuta lite av stunden när jag simmar genom hamnen och ser alla människor som hejar på – kul! Kostar på mig några ryggsimstag och vinkar till publiken! Kliver upp ur vattnet och känner att det här kan jag tänka mig igen! Ingen koll på tiden eftersom klockan sitter på cykeln, men det känns bra i alla fall!
    När jag fått av mig våtdräkten kommer Klas och hejar samt ger mig några inspirerande ord – Tack Klas!
    Tar det lite lugnt i T1 (för lugnt enligt min fru) och dubbelkollar allt en extra gång för att inte ha missat något. Man har ju åkband ända till 23:00! Ger mig iväg mot Ölandsbron i lugnt tempo. På Ölandsbron kommer först Klas och sedan Martin och susar om mig. Tänker att om man ändå hade tempohoj och struthjälm, ja kanske inte snabbare men iallafall coolare! Försöker hålla ca 30 i snitt, vilket funkar fram till Allvaret då det går helt overkligt långsamt. Någonstans på vägen tillbaka till fastlandet känner jag att nacken kräver en mer upprätt position oavsett luftmotstånd och så får det bli!
    Efter 12 mil känns det lite jobbigt men kul att få åka genom rondellen med en massa människor som tålmodigt hejar även på de mer långsamma!
    Resterande sträcka känns i kroppen och jag gör två kort stopp för att räta på rygg och nacke.
    Väl framme i Kalmar efter 18 mil så känns det skön att få kliva av cykeln även om nästa moment känns än värre! Tar det lugnt och fixar lite med tejp, salvor samt skor. Ger mig iväg på 42 km och ler för mig själv kring det faktum att mitt längsta pass har varit 23 km tidigare. Lyckligt ovetande eller korkad, välj själv! Första 2-4 km går inne i stan och jag blir glad av publikens storlek samt entusiasm. Kul med alla barn som vill göra high-five!
    Första milen känns ok även om det inte går snabbt och jag dricker endast cola och vatten. Efter ca 12 km så gör en inte helt okänd aktör sin entré. Magen börjar vilja ha en huvudroll i detta drama, men huvudet avböjer än så länge!
    Efter 20 km så börjar huvudet succesivt släppa in magen i matchen och det blir längre och längre promenader.
    30 km känns som en vändpunkt även om jag fortfarande får gå en del. Efter 38 km tänker jag att nu måste jag bara springa, vilket funkar! Inser att långdistans handlar mycket om mental styrka, vilket jag uppenbarligen behöver jobba mer med!
    Känslan att få vika av till vänster istället för att fortsätta till höger efter tre varv är underbar. Nu endast några få steg till mål och få känna publikens uppmuntrande hejarop gör att all värk för en stund är borta! Nu förstår jag varför folk gör detta och varför Kalmar är rätt plats för detta. Kunde inte föreställa mig en sådan härlig publik i Sverige!
    Det var min första, men inte sista! Detta måste upplevas minst än gång till känner jag. Tillbaka till ritbordet och konstruera en ny kropp som är bättre lämpad för dylika saker,
    //Jocke

    #15057
    Martin Stoll
    Martin Stoll
    Deltagare

    Tommie Nilsson:

    Ja då har man provat på en Ironman på ett annorlunda sätt.
    Skadade axeln förra torsdagen som inneburit usel uppladdning sista veckan.
    Bestämde mig för att genomföra simningen med en arm så jag ställde mig sist bland de som tänkte simma de 3860 m på 1.20. Dagens fråga i ledet var en kille som undrade vad jag gjort på vansbrosimmet, så han kunde relatera om han stod på rätt ställe, 35 min svarade jag, varpå han säger: Vafan står du här för undrade han.
    Genomförde simningen på 1:15 efter att ha dragit åt höger hela varvet, vilket min vana trogen innebär lite extra meter.
    Cykel gick bra i 4 mil till axeln spökade för mycket.
    Löpningen tog jag mig igenom på styrfart, i sällskap med Klas Sjöström på varv 2 och 3.

    //Tommie

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.