RR Stockholm triathlon olympisk distans

Alnö Race Team Forum Triathlon RR Stockholm triathlon olympisk distans

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #14786
    ProfilbildSara Gradling
    Deltagare

    Enormt inspirerad av Lisa Nordens uppvisning på lördagen tog jag mig på söndagsmorgonen till växlingsområdet som i år var belagt vid stadshuset, mitt i centrala Stockholm. Regn i luften, massvis med förväntansfulla triathleter i full färd med att lägga upp sina prylar på rätt sätt. Många debutanter som hade frågor och funderingar, kul att vara behjälplig. Tidigare år har tävlingen genomförts uppe vid Sjöhistoriska museet, vi har simmat i Djurgårdskanalen, cyklat Strandvägen, söderrmälarstrand, norrmälarstrand och sprungit på Gärdet.

    I år skulle den 1500 m långa simningen göras i Riddarfjärdens härliga vatten, cyklingen via norrmälarstrand över Västerbron, söderrmälarstrand och vändpunkt vid stadshuset x 3. Löpningen från stadshuset till slottsbacken därefter 3 varv i gamla stan och målgång slottsbacken, samma som Lisa!

    För mig var det årets första och sista triathlontävling. Spännande. Nervöst. Lite ångestfyllt. Tänk om jag inte ens orkar cykla… Och hur ska jag sen orka springa. Och nu regnar det ju. Nä. Var det här en så bra ide? Många tankar som for runt i lilla huvet, precis som sig bör innan race 🙂 Gaskade upp mig i takt med att jag träffade på massvis med vänner, efter samtal från supporters och vandrade lugnt mot simstarten.

    Lugn och kontrollerad simning, ingen trängsel, inga slagsmål bara massvis med brudar som alla hade samma mål och ungefär samma fart. Gick dock lite långsammare än väntat, kanske för att jag började tänka på allt möjligt under tiden och glömde liksom bort att “simma på”. Well, alltid skönt att komma upp, trippa bort mot cykeln, kränga av sig våtisen, plocka på cykelprylarna och sticka mot starten. Som var en eeeevighet bort. Kändes som att växlingsområdet var 700 m långt vilket det också var!

    Väl uppe på sadeln hade regnet tilltagit, det öste ner och cyklisterna föll som käglor runt omkring mig, blodiga och gråtande människor överallt. Riktigt halt och läskigt. Det som inte dödar härdar tänkte jag och trampade på. Försökte ignorera kylan och trampade med lätta ben de 4 milen, planen var att GE ALLT på löpningen! Så här långt kändes allt bra, det var roligt och jag njöt av Stockholm. Fick även erfara hur en man några meter framför mig lättade på trycket cyklandes. Intressant men obehaglig observation. Hur fasen gör ni???

    Att börja löpa efter en stund på cykeln är en märklig upplevelse. Benen känns som stolpar och man ser helt knäpp ut. Det lättade efter en dryg kilometer och då var det bara att sätta fart. Mot slottet! Jag gillar varvbanor, det motiverar mig MEN det blir även förvirrande att hålla reda på antal varv. Efter halva loppet, fem kilometer, inser jag att jag har chans på ett rejält pers, och nu VRÄKTE även regnet ner, så jag ökade farten, tänkte på min mamma och mina älskade barn som stod och blev blöta i väntan på mig. Njöt av regnet, njöt av känslan och njöt av att vara stark och frisk!

    Gick i mål med ett stort leende på läpparna, nöjd över en mkt bra löpning och en överlag positiv känsla!

    Efteråt funderade jag länge och väl på hur fel jag sprungit, missade jag ett varv? Det har gått ut information om att man återigen mätt fel på löpsträckan, precis som tidigare år. Istället för 10 km var den i själva verket bara 8,7. Riktigt dåligt av arrangören men egentligen inte så viktigt för en sån som mig. Jag sprang ändå fortare än jag gjort tidigare! det visade sig även att cykelbanan var för kort samt att många cyklat fel pga samtidig start med sprintklassen vilket skapat förvirring vid de olika vändpunkterna. Finns alltså utrymme till förbättring!

    Nåväl. Triathlonsäsongen är härmed påbörjad och avslutad för min del. Lidingöloppet nästa och sedan vidare mot nya utmaningar.

    Vi ses!

    #14787
    ProfilbildAnette Hagman
    Deltagare

    RR Sprintdistans:

    Det är andra gången jag deltar i den här tävlingen. Jag håller med några andra deltagare att det känndes så himla mycket “större” i år när det var ITU World triathlon Stockholm tävling och ny plats.

    Simningen:
    Bred start, hittade en bra lucka längst ut på startlinjen. Starten gick och kom iväg med bra flyt. Fick sedan en simmare framför mig som tydligen hade problem med att simma rakt fram, for kors och tvärs, blev störd, fick simma bröstsim mellan varven. Andades diselångor från räddningsbåten som låg och bevakade deltagarna, negativa tankar, tappade fokus, men vad långt det var till bojen för att vända!!!. Fokus! kör på bara, snart cykling. ca 20 m från trappan drar jag in en rejäl kallsup, SPYKÄNSLA. Tar mig upp för trappen och springer iväg mot cykeln.

    T1:
    En rejäl bit att ta sig till cykeln från simningen. Allt ligger i sin ordning för snabb växling men det går som i slowmotion. Ser att nästan alla cyklarna i min startgrupp hänger kvar (känns bra).

    Cykling:
    Upp och iväg, skönt att få trampa iväg och få lite fart. Det har börjat regna. Hörde tidigare att flera cyklister kört omkull och gjort sig illa. Första kurvan innan västerbron står polis och funktionärer för att få ner farten på det hala partiet. Trampar på och det känns bra. Efter sista vändpunkten tar det i och regnar mer. Ungefär som att kliva in i en dusch. In mot växlingen är jag fullständigt dyngsur.

    T2:
    Ser att det rinner en bäck längs trotoarkanten där alla har sina cyklar. Kommer en tanke om att jag skulle ha haft en plastback m. lock som jag läst tidigare på ARTs hemsida som tips. Glad att jag lade regnjackan över väskan så att skorna var torra. Växlingen gick väldigt fort. Lämnade cykeln, av med hjälm, byte till löparskor och iväg. Genom hela växlings området för att ta sig ut på löpningen.

    Löpning:
    Stel i benen från början men det ger med sig. Nu är man på samma bana VM-deltagarna var på dagen innan. Hinner tänka att här sprang Lisa Nordén igår, häftigt!. Det känns bra, men vänger runt hörnet på slottet och får värsta motvinden och det tar emot. Kör på bara tänker jag, det är så lite kvar. Upp för slottsbacken, Yes! nästa gång är det för målgång. Fortsätter in i Gamla Stan. Är på väg tillbaka på sista etappen. Får syn på en tjej i ART-kläder, tänkte heja men vill inte tappa fokus,(Jag har inga ART-kläder på mig ännu)eller kanske störa henne. Pinnar på och tar mig upp för slottsbacken och tar den vänstra vägen för att gå i mål så samma ställe som eliten. En stor fin tung medalj hängs runt min hals och allt känns underbart.

    Längtar redan till nästa års tävling i Stockholm.

    #14788
    ProfilbildAnette Hagman
    Deltagare
Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.