RR Tri och tips på tävling

Alnö Race Team Forum Triathlon RR Tri och tips på tävling

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Författare
    Inlägg
  • #14729

    Förra helgen var jag och Martin Ondrasek iväg på en minisemester med tävlingsinslag i grannlandet till väst. Norge anordnar många spektakulära tävlingar varje år och varför inte ge en liten RR samtidigt som vi kan tipsa om dessa tävlingar.

    För några år sedan gick en serie som kallas [u]Tour de Romsdal[/u] med fyra tävlingar på fyra dagar: motbakkelöp-mtb-triathlon-mtb. Numera är serien borttagen och kvar är separata tävlingar i mitten av juli, klart värda att tipsa om.

    Vi åkte till Norge på fredagen samma vecka som tävlingarna för att gå uppför det berg där motbakketävlingen tidigare var. Berget heter Nesaksla och ligger i Åndalsnes nära Molde. Det kanske låter fjuttigt att säga att det endast är 2 km från havsnivå där man startar till toppen, men säger jag att höjdmetrarna ligger på 680 går det snabbt att lista ut att det är 34 % snittlutning. Åreskutan ligger på ca 17 % om jag inte missminner mig. Tarzanstigen för vuxna alltså! Grymt härlig upplevelse man kan testa på, där man vissa bitar faktiskt nästan kan krypa om man vill 🙂

    På lördagen gick en tävling som heter [b]Trollveggen Triathlon[/b], fulltecknad sedan ganska lång tid tillbaka. Vi åkte och tittade på denna tävling och är ni äventyrslystna triathleter, spana då in denna!!! Först simning i Atlanten i Åndalsnes, sedan cykling uppför hela Trollstigen (10 % lutning i ca 6 km där själva serpentinerna börjar), därefter löpning uppför Trollveggen ca 5 km, men med mååånga höjdmetrar. Verkade vara en grym upplevelse, vi blev själva så sugna att vara med!

    På söndagen gick den tävling vi deltog i, [b]Midsund Triathlon[/b], utanför Molde. Tävlingen innebar följande:

    1) [b]Terränglöpning[/b] upp till en bergstopp och ner i stenskravel på baksidan, ca 7 km. Starten går på 2 meter över havet, toppen ligger på 527 möh och dit är det ca 2,5 km med bitvis 40 % lutning! Rejäl utmaning.

    2) [b]MTB cykling[/b] 23 km, mestadels på asfalt faktiskt, men kortare partier på skogsväg och stig.

    3) [b]Simning[/b] 200 m i iskallt Atlantvatten (brukar ligga mellan 12- 14 grader).

    Här kommer en liten RR från oss som var där och kika gärna på nedan bildlänkar för att inspireras att delta. Det är så sådan härlig upplevelse att vara med.

    Jag, Caroline, har deltagit i tävlingen förut, men inte Martin. När vi kom till tävlingsplatsen pekade jag på den topp vi skulle upp till och fick följande kommentar av Martin: – Du skämtar!? Nej, det gjorde jag inte 🙂 Norge har så pass annorlunda terräng än oss och ibland kan det vara svårt att föreställa sig att så många motionärer deltar i de minst sagt fysiskt krävande tävlingsbanor som Norge bjuder på.

    Startskottet går och människor springer iväg för att sedan övergå till gång när stigningen blir brantare och brantare. Snart så sträcker ett lemmeltåg av människor ut sig på den smala stigen där många går och skjuter på med händerna på låren för att lättare ta sig upp. Jag själv förbannar mig över att jag inte kunnat träna mer och förbereda mig bättre när det börjar bränna och dra i vaderna och jag tappar ryggen på Martin. Hela vägen till toppen blir sedan en kamp mot att ligga på rätt sida ansträningsmässigt, det vill säga pressa sig så gott det bara går samtidigt som inte stumna fullständigt och tappa fart. Från botten till toppen låg jag på ungefär 95 % av maxpuls. Jag spanade hela tiden efter Martin, men såg honom inte framför mig när vi kommit ovanför trädgränsen och förstod då att jag tappat en hel del. Efter den inledande biten med passager med 40 % lutning planade det ut lite innan toppen och där blev en utmaning att kunna gå från gång över till löpning igen och sedan växla tillbaka när det åter blev brantare.

    Väl på toppen tog nästa utmaning vid. Det var att springa så fort som bara möjligt nedför stenskravel i ca 4,5 km till växlingszonen. Jag själv pendlade mellan att våga släppa på, till att känna mig kraftlös och få krampkänningar i framsida lår till att också “fega” och tänka tankar som att ett enda felsteg så går min opererade fotled av… För några år sedan var det just utförslöpningen som gick prima, men denna gång så var jag mer slut i benen efter uppförssträckan att jag inte riktigt kunde eller vågade springa för fullt. Det var dock riktigt kul och vilka utsikter (även om jag mest kikade vart jag satt fötterna). Jag tror jag sprang om 3- 4 killar nedför löpningen och döm av min förvåning när jag ser Martin i växlingszonen. Yes, jag har kommit ikapp på utförslöpningen tänkte jag 🙂 Så var dock inte fallet. Den tiden jag tappade uppför till toppen, över 1,5 minut, tog jag igen genom att växla från löpning till mtb på 19 sekunder med allt väl förberett i växlingszonen.

    Nu ut på cykling. Här trodde jag Martin skulle vänta in mig de 20 m han var före för att vi skulle kunna växeldra (han mer och jag mindre) i den minst sagt ohärliga motvinden runt hela ön. No, no. Han drygade ut försprånget lite och jag insåg det skulle bli 23 km solokörning såvida ingen kom ikapp bakifrån. Jag hade dock turen att bli ikappcyklad av killen som växlade strax bakom så vi körde tillsammans loppet igenom. Martin fick därför ligga och soloköra i motvinden hela vägen i onödan alldeles före oss (vi såg honom dock inte), istället för att vi kunde hjälpas åt alla tre 😉

    Redan på väg till växlingszonen för simningen så oroade jag mig för vattnet då jag verkligen är en badkruka… När jag kom inkörande med killen jag cyklade loppet med samt en annan kille som vi kom ikapp såg jag Martin som var på väg i. Ingen tid att spilla! 🙂 Av med cykeldojorna och hjälmen fort som tusan, dock hade jag inte stake att dyka i från bryggan utan halade mig ner och började genast hyperventilera i det kalla vattnet med mina cykelkläder. Martin låg ett antal meter före mig och vände sig hela tiden om för att se att jag inte tog in på honom. Det gjorde jag inte utan åter igen blev det seger till karln i familjen med knapp marginal, 18 sekunder. Jag lyckades placera mig som 3:a i damklassen på 1.41 efter norska landslagsskidåkare (dock 6 minuter efter, där jag tror jag tappade allt på löpningen faktiskt och mest uppförs då Martin som var 1,5 min före mig inte heller hade någon dam i sikte framför). Martin kom 11:a i herrklassen och lagklassen vann vi tillsammans med Andreas Svanebo som också var där och tävlade och vann herrklassen. De 3 bästa tiderna från varje klubb/lag slogs ihop.

    Hemresan på måndagen avslutade vi med att cykla uppför Trollstigen där triathleterna tävlade på lördagen. Rekommenderas inte som återhämtning/recovery, men vilken utsikt och vilken upplevelse! 🙂

    Så kika på norska tävlingskalendern nästa år och kanske kan ART ställa upp med lag i lagklass också!

    Bild på norska skidskytten Lars Berger från 2010 på väg mot toppen.

    [url]http://www.tourderomsdal.no/site/img/950/Lars_Berger.JPG[/url]

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
  • Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.