v 6

utanför mitt fönster skiner februarisolen som om det vore vår, snömassiven har delvis retirerat undan från huset och med tanke på den utmärkta tränngsvecka som varit så känns livet som art-triathlet allmänt hoppfullt och inspirerande.
 
alla är välkomna. ingen kan vara för bra eller för dålig för att gruppmotionera med art. målsättningen med vår träning är hälsa och välbefinnande. all träning är rolig, utvecklande och harmoniserande. feed back och konstruktiva förslag på träningen välkomnas.   
 
tisdag 8 feb, kl 06.30, simning, simhallen, sundsvall.
onsdag 9 feb, kl 0530, löpning, ö-grillen, alnö.
torsdag 10 feb, kl 0630, simning, simhallen, sundsvall.
lördag 12 feb, kl 0900, löpning, ö-grillen, alnö.
söndag 13 feb, kl 0900, simning, simhallen, sundsvall.
 
mer info på diskussionforumet.
 
veckans triathlet : herik montelin.
IMG_5650beta
 

“…..this is fun for me!

 Jag har under många år varit intresserad av och nyfiken på triathlon, men samtidigt så har denna sport dock tidigare känts svår, onåbar och övermänsklig. Löpning har sedan länge varit en naturlig del av min vardag, och det första steget mot triathlon togs för några år sedan.  Efter många och svåra kval föll jag till föga en vårdag och införskaffade min första cykel. Cyklingen blev snabbt en härlig och fartfylld träningsform. Med cyklingen öppnades dessutom en ny dörr för mig; nämligen gemenskapen och möjligheten att träna tillsammans med andra likasinnade. ART kom in i mitt blod och fyllde mig med härlig energi. Måndagsklungan blev ett naturligt inslag i veckans träning.

Det sista steget mot triathlon, som dessutom var det absolut svåraste, togs i februari 2010. Då deltog jag i crawlkursen som hölls under Annika Gustafson’s vakande ögon på Himlabadet.  Jag genomförde kursen men den riktiga kicken ville inte infinna sig. Simning var då mest bara jobbigt, svårt, komplicerat, ansträngande, tekniskt krävande och – herregud – en massa detaljer att tänka på. Sommaren och värmen kom, utomhusbassängen öppnade och jag gnuggade vidare.

I slutet av augusti 2010 stod jag då slutligen där på stranden inför Sala HIM och jag var mer än nervös. Maxpuls. Ångest. Rädsla. Väl i vattnet så släppte allt. Våtdräkten satt perfekt. Simningen flöt undan utan större bekymmer, lite kramp i transit zone innan cyklingen, men sedan gled jag på ett härligt sätt genom tävlingen.  

En enorm glädje och eufori infann sig direkt efter målgång, och samtidigt en viss eftertänksamhet över varför jag inte gjort det här tidigare. (Bilden ovan är från Sala).

Devisen “tri it, you like it!” förstår jag nu till fullo.

 

http://www.youtube.com/watch?v=B03dFMG8nR4

 

                                                                                                                    Henrik Montelin.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.